San Francisco.
Hallå där Sverige!
Nu ligger jag och Malle i vår kingsize bed på Americas best value hotell i Santa Cruz och lyssnar på Psycho Fox i Malles mp3. Vi har hunnit med en hel del sen vi skrev senast så vi börjar vl helt enkelt där vi slutade.
Igår (söndag) började vi med att besöka Sue och Brent på deras hotell, dom knäppte en avskedsbild på oss alla fyra och gav oss sedan sina Citypass-häften som gav oss tillgång till alla cable cars och bussar i stan. När vi hade tackat och önskat dom en trevlig resa hem åkte vi ut mot kusten för att ta båten ut till Alcatraz. Jag vet inte riktigt vad vi hade för förväntningar av detta utflyktsmål men det uppfyllde inte så mycket. Vi insåg helt enkelt att vi inte är jätteintresserade av kulturarv men nu har vi i alla fall sett detta gamla fängelse och allt runt omkring. Vår vistelse på Alcatraz blev som ni kanske förstår inte särskilt lång och när vi var tillbaka på fastlandet smet vi in på Aquarium of the bay och kollade på diverse vattendjur. Vi hade hoppats på enorma hajar men det största vi såg var en haj på sisådär 2-3 meter så det besöket var väl kanske inte heller nått att hänga i julgranen. Efter att vi spenderat nån timma i parken vid Fishermans wharf var vi dock laddade för nya äventry. Sue och Brent hade tipsat oss om ett torn på Telegraph Hill så vi bestämde oss för att åka dit med buss. Denna buss skulle ta oss hela vägen upp till tornet men efter en stund på bussen så fick vi för oss att det går nog snabbare att gå av här och gå UPP. Så var dock inte fallet men vi fick oss ett jäkla träningspass. För er som inte upplevt San Francisco på egen hand så är det omöjligt att förklara hur kuperad terränegn faktiskt är. Det är backar som lutar likt skidbacken Chocken på Idre Fjäll, alltså väldigt "promenadvänliga" backar.
Efter en lång dag med mycket frisk luft, landade vi på hotellet, hungriga som vargar. Som vi förklarade i tidigare dagboksinlägg så var området utanför vårt hotell en aning suspekt och så fort mörkret hade lagt sig var ett besök utanför hotellet förenat med livsfara, då luffarna hade tagit över staden. Men när magarna skriker efter mat så måste man göra något åt saken, vilket vi också gjorde. Vi lindade in oss i kläder (klimatet kvällstid i San Francisco var svinkallt) och gav oss ut på den gata vi ansåg mest respektabel, när vi närmade oss Union Square tog vi dock ett dumt beslut. Vi bestämde oss för att svänga upp en gata tidigare än beräknat för att komma till restaurangen snabbare, detta blev dock en senväg snarare än en genväg. Ungefär mitt på gatan kommer en förmodligen hög, svart luffare fram till oss, fäster ögonen i oss och följer efter oss. Vi tänkte att nu är det kört, nu drar han kniven men med en snabb undan manöver var vi påväg tillbaka till vår utgångspunkt och strax där efter satt vi på en thairestaurang och åt fantastiskt god mat. Vi orkade dock inte få i oss allt med tanke på att portionerna over here är så stora men vi hade en liten plan för detta. Här frågar dom alltid om man vill ta med sig den maten man inte äter upp och det var precis vad vi gjorde igår. Vi har nämligen börjar med lite välgörenhetsarbete här i USA. Den här maten skulle nämligen inte med oss till vårt hotell, den skulle ges till en uteliggare som vi ansåg vara i stort behov av lite god, varm mat och vi hittade den exemplariska snubben. Precis innan vi vinkade in en taxi för att åka hem och sova (ja, vi vandrade alltså inte dom 5 minuterna tillbaka till hotellet med rädsla av att bli ihjälhuggna av nått weirdo) så hittade vi en man som såg ut att ha vart utan mat i ett halvår. jag frågade om han ville ha lite mat och jag har aldrig sett någon bli så glad över något förut. Han sken som solen. De ni, de trodde ni inte om oss.
Ni kanske vill höra lite om dagens strapatser också, vi har ju nu lämnat vårt "hem" och San Francisco och gett oss ut på vägarna. Det hela började med att vi såg på när polisen grep en man utanför vårt hotell imorse, det var ett jävla pådrag och polisstrykan växte snabbt till det dubbla. Efter att vi lämnat in våra nycklar gav vi oss iväg till biluthyrningen. Tog vi en taxi dit? Näe. Borde vi tagit en taxi dit? JA. Att bestiga dessa backar med resväskor i släp är inget vi rekomenderar. Ännu ett träningspass alltså. När vi hade köat i en dryg timma fick vi äntligen tillgång till vår underbara röda Chevrolet. Jag tog ansvaret för den första körningen och Malle agerade co-driver och satan i gatan vad vi är grymma på att roadtripa i Kalifornien. Vi tänke börja dagen med att åka och se Golden Gate-bron, vi missade dock avfarten till utkiksplatsen så vi fick helt enkelt köra över bron och stanna på nästa utkiksplats. Efter ett par minuter där satte vi oss i bilen igen för att åka tillbaka samma väg vi hade kommit, vi skulle ju nämligen söder ut. När bron var avklarad kom vi till någon form av tullstation, vi förstod dock aldrig om man skulle betala, hur mycket man skulle betala och var man skulle betala så vi bara tutade igenom betalstationen. Om det var okej? Förmodligen ine, men vi blev inte jagade av några poliser som tur va. Eftersom vi gör den här roadtripen utan GPS så kan man tro att det kan komma att bli ganska crazy och så lär också bli fallet men första dagen har vi klarat alldeles exemplariskt. Vårt mål var Santa Cruz, och vart är vi nu? Jo, i Santa Cruz. Ett tips för er andra som tänker ge er ut på vägarna i Kalifornien är att åka på Highway 1, ni kommer se riktigt fina platser längs med vägen.
Santa Cruz är förövrigt raka motsatsen (borsett från vädret som är precis likadant, strålande sol, klarblå himmel men iskall vind som tenderar att övergå i storm) till San Francisco. Här finns inte en enda uteliggare, det är väldigt lugnt, tyst och rent här, befolkningen tycks även vara väldigt aktiv. Vi var nere en sväng på stranden när vi kom hit och varenda människa vi såg var ute på en löprunda. Vi har även hunnit med en liten visit på stadens "Casino" som mer påminner om spelhuset på Liseberg och dit ska vi nog igen om en stund för att duellera på dansmattorna.
Imorgon drar vi vidare till Monterey. En stad som vi har mer eller mindre noll koll på och det ska bli spännande. Efter vårt besök där vet vi inte riktigt vad vi ska ta oss till, vi ska nämligen inte va i Las Vegas innan på fredag men det kommer vi nog underfund med inom en snar framtid.
Vad gäller uteliv och party så har vi inte hunnit testa på detta än. Dels för att San Franciscos nattliv inte lockade särskilt mycket då vi inte förstod vart det fanns några uteställen, men det är som sagt Las Vegas som gäller på fredag så vi lär ta igen det då. Dont worry, be happy.
Nu ligger jag och Malle i vår kingsize bed på Americas best value hotell i Santa Cruz och lyssnar på Psycho Fox i Malles mp3. Vi har hunnit med en hel del sen vi skrev senast så vi börjar vl helt enkelt där vi slutade.
Igår (söndag) började vi med att besöka Sue och Brent på deras hotell, dom knäppte en avskedsbild på oss alla fyra och gav oss sedan sina Citypass-häften som gav oss tillgång till alla cable cars och bussar i stan. När vi hade tackat och önskat dom en trevlig resa hem åkte vi ut mot kusten för att ta båten ut till Alcatraz. Jag vet inte riktigt vad vi hade för förväntningar av detta utflyktsmål men det uppfyllde inte så mycket. Vi insåg helt enkelt att vi inte är jätteintresserade av kulturarv men nu har vi i alla fall sett detta gamla fängelse och allt runt omkring. Vår vistelse på Alcatraz blev som ni kanske förstår inte särskilt lång och när vi var tillbaka på fastlandet smet vi in på Aquarium of the bay och kollade på diverse vattendjur. Vi hade hoppats på enorma hajar men det största vi såg var en haj på sisådär 2-3 meter så det besöket var väl kanske inte heller nått att hänga i julgranen. Efter att vi spenderat nån timma i parken vid Fishermans wharf var vi dock laddade för nya äventry. Sue och Brent hade tipsat oss om ett torn på Telegraph Hill så vi bestämde oss för att åka dit med buss. Denna buss skulle ta oss hela vägen upp till tornet men efter en stund på bussen så fick vi för oss att det går nog snabbare att gå av här och gå UPP. Så var dock inte fallet men vi fick oss ett jäkla träningspass. För er som inte upplevt San Francisco på egen hand så är det omöjligt att förklara hur kuperad terränegn faktiskt är. Det är backar som lutar likt skidbacken Chocken på Idre Fjäll, alltså väldigt "promenadvänliga" backar.
Efter en lång dag med mycket frisk luft, landade vi på hotellet, hungriga som vargar. Som vi förklarade i tidigare dagboksinlägg så var området utanför vårt hotell en aning suspekt och så fort mörkret hade lagt sig var ett besök utanför hotellet förenat med livsfara, då luffarna hade tagit över staden. Men när magarna skriker efter mat så måste man göra något åt saken, vilket vi också gjorde. Vi lindade in oss i kläder (klimatet kvällstid i San Francisco var svinkallt) och gav oss ut på den gata vi ansåg mest respektabel, när vi närmade oss Union Square tog vi dock ett dumt beslut. Vi bestämde oss för att svänga upp en gata tidigare än beräknat för att komma till restaurangen snabbare, detta blev dock en senväg snarare än en genväg. Ungefär mitt på gatan kommer en förmodligen hög, svart luffare fram till oss, fäster ögonen i oss och följer efter oss. Vi tänkte att nu är det kört, nu drar han kniven men med en snabb undan manöver var vi påväg tillbaka till vår utgångspunkt och strax där efter satt vi på en thairestaurang och åt fantastiskt god mat. Vi orkade dock inte få i oss allt med tanke på att portionerna over here är så stora men vi hade en liten plan för detta. Här frågar dom alltid om man vill ta med sig den maten man inte äter upp och det var precis vad vi gjorde igår. Vi har nämligen börjar med lite välgörenhetsarbete här i USA. Den här maten skulle nämligen inte med oss till vårt hotell, den skulle ges till en uteliggare som vi ansåg vara i stort behov av lite god, varm mat och vi hittade den exemplariska snubben. Precis innan vi vinkade in en taxi för att åka hem och sova (ja, vi vandrade alltså inte dom 5 minuterna tillbaka till hotellet med rädsla av att bli ihjälhuggna av nått weirdo) så hittade vi en man som såg ut att ha vart utan mat i ett halvår. jag frågade om han ville ha lite mat och jag har aldrig sett någon bli så glad över något förut. Han sken som solen. De ni, de trodde ni inte om oss.
Ni kanske vill höra lite om dagens strapatser också, vi har ju nu lämnat vårt "hem" och San Francisco och gett oss ut på vägarna. Det hela började med att vi såg på när polisen grep en man utanför vårt hotell imorse, det var ett jävla pådrag och polisstrykan växte snabbt till det dubbla. Efter att vi lämnat in våra nycklar gav vi oss iväg till biluthyrningen. Tog vi en taxi dit? Näe. Borde vi tagit en taxi dit? JA. Att bestiga dessa backar med resväskor i släp är inget vi rekomenderar. Ännu ett träningspass alltså. När vi hade köat i en dryg timma fick vi äntligen tillgång till vår underbara röda Chevrolet. Jag tog ansvaret för den första körningen och Malle agerade co-driver och satan i gatan vad vi är grymma på att roadtripa i Kalifornien. Vi tänke börja dagen med att åka och se Golden Gate-bron, vi missade dock avfarten till utkiksplatsen så vi fick helt enkelt köra över bron och stanna på nästa utkiksplats. Efter ett par minuter där satte vi oss i bilen igen för att åka tillbaka samma väg vi hade kommit, vi skulle ju nämligen söder ut. När bron var avklarad kom vi till någon form av tullstation, vi förstod dock aldrig om man skulle betala, hur mycket man skulle betala och var man skulle betala så vi bara tutade igenom betalstationen. Om det var okej? Förmodligen ine, men vi blev inte jagade av några poliser som tur va. Eftersom vi gör den här roadtripen utan GPS så kan man tro att det kan komma att bli ganska crazy och så lär också bli fallet men första dagen har vi klarat alldeles exemplariskt. Vårt mål var Santa Cruz, och vart är vi nu? Jo, i Santa Cruz. Ett tips för er andra som tänker ge er ut på vägarna i Kalifornien är att åka på Highway 1, ni kommer se riktigt fina platser längs med vägen.
Santa Cruz är förövrigt raka motsatsen (borsett från vädret som är precis likadant, strålande sol, klarblå himmel men iskall vind som tenderar att övergå i storm) till San Francisco. Här finns inte en enda uteliggare, det är väldigt lugnt, tyst och rent här, befolkningen tycks även vara väldigt aktiv. Vi var nere en sväng på stranden när vi kom hit och varenda människa vi såg var ute på en löprunda. Vi har även hunnit med en liten visit på stadens "Casino" som mer påminner om spelhuset på Liseberg och dit ska vi nog igen om en stund för att duellera på dansmattorna.
Imorgon drar vi vidare till Monterey. En stad som vi har mer eller mindre noll koll på och det ska bli spännande. Efter vårt besök där vet vi inte riktigt vad vi ska ta oss till, vi ska nämligen inte va i Las Vegas innan på fredag men det kommer vi nog underfund med inom en snar framtid.
Vad gäller uteliv och party så har vi inte hunnit testa på detta än. Dels för att San Franciscos nattliv inte lockade särskilt mycket då vi inte förstod vart det fanns några uteställen, men det är som sagt Las Vegas som gäller på fredag så vi lär ta igen det då. Dont worry, be happy.
Trackback
