Tålamod.
Vi lämnade Santa Cruz i förmiddags för en vad vi hade tänkt, kort dag i bilen. Efter att ha åkt genom en Redwoodskog styrde vi kosan mot Monterey. Norr om Monterey låg en strand där man kunde ge sig ut på en ridtur. Vi var lite sugna på att testa detta men efter ett mindre missförstånd om hur bokningen gick till fick vi hoppa över detta och det kanske var lika bra de. Vi hängde dock på stranden en stund innan vi åkte vidare söderut. Väl i Monterey insåg vi ganska snabbt att det inte var något för oss, det kryllade av pensionärer (inte för att det är något fel på pensionärer, men staden verkade aningen för lugn och tråkigt för oss) och vi kände att vi inte riktigt passade in så vi fortsatte neråt landet och stannade till i Carmel by the sea. Vi förflyttade oss från ett pensionärsområde till ett annat kan man säga, Carmel var dock aningen finare. En riktig lyxig stad, där shoppingutbudet bestod av små boutiques som sålde Louis Vuitton-prylar och dylikt. Vi hade egentligen planerat att stanna över natten i någon av dessa städer men efter ett snabbt "möte" i bilen bestämde vi oss för att fortsätta ner till Santa Barbara. En resa som vi trodde skulle ta ungefär fyra timmar, men...
Vi valde att åka längs Highway 1 som löper längs med kusten i Kalifornien, och till en början var det hur mäktigt och häftigt som helst. Naturen och omgivningen kring denna väg är ofattbar men efter en timma är man förbannat trött på allt vad berg, kullar och galna kurvor heter. Förutom åksjuka skulle man kunna drabbas av nervositet om man kör en bil där bensinen börjar ta slut och bristen på bensinstationer är total. "Det löser sig" är ett motto som jag tror att både jag och Malin lever efter och givetvis löste det sig. Helt plötsligt dök det nämligen upp en bensinstation mitt ute i ingenstans och med tanken full var det bara att fortsätta åkandet. Att klockan hade börjat bli ganska mycket och avståndet till Santa Barbara inte minskade i önskad takt stoppade oss inte från att fortsätta mot vårt mål. När vi kom fram till Santa Barbara var det lika mörkt som det är mitt i natten, och att anlända till en stad i USA som man aldrig tidigare besökt när det är svart ute och man varken har en GPS eller en karta är ingen toppenidé. Vi körde runt här i en dryg timma innan vi överhuvudtaget hittade ett hotell och då stannade vi ändå två gånger och frågade om hjälp, samt införskaffade oss en karta över Santa Barbaras centrum. Ni som känner mig väl vet att mitt tålamod inte är det bästa och efter att ha irrat runt i över en timma utan att komma nånvart så var varken mitt eller Malins humör på topp. Ja gjorde mitt bästa för att hålla mina känslor inom mig vilket fick det att kännas som att kroppen skulle sprängas likt en bomb som precis tickat sina sista sekunder. Malin övervägde seriöst att bara ställa bilen på närmsta gata och fortsätta letandet när solen gått upp och vi fått några timmars sömn. Själv ville jag bara köra bilen rakt in i närmsta husvägg och få ett slut på letandet men det gjorde jag såklart inte. Under vår timma på Santa Barbaras gator hann jag både köra mot enkelriktat och göra typ 20 u-svängar där det klart och tydligt stod att man inte fick göra några u-svängar. Dessa små olovligheter slog dock inte det Malin lyckades med tidigare idag då vi både hade ögonen på skyltar längs med vägen. Helt plötsligt dök det upp ett trafikljus som tydligen lyste RÖTT. Något som gick upp för oss först när en mötande bil som gjorde en vänstersväng stod nån meter framför oss. Malin fixade ett snabbt högerfotsbyte från gaspedal till bromspedal och lyckades därmed undvika en jävla smäll och det är vi mycket glada för.
Nu ligger vi äntligen på ett hotell nere vid stranden i Santa Barbara och här stannar vi till fredagmorgon då vi drar vidare mot Las Vegas. Förhoppningsvis är värdet såpass bra imorgon att vi kan ligga på stranden och sola, men om inte så ska vi nog kunna underhålla oss ändå. Staden verkar nämligen ha en hel del att erbjuda.
När vi klev in på hotellet här i Santa Barbara möttes vi av en ung kille i receptionen, han satt och lyssnade på Basshunter på Youtube. Lite oväntat...och på tal om något helt annat, strax innan vi svängde av Highway 1 stannade vi till på ett ställe där en massa andra turister hade stannat. Det visade sig att stranden nedanför var full av sjöelefanter och de gav ifrån sig otroligt märkliga och höga läten.
Vi valde att åka längs Highway 1 som löper längs med kusten i Kalifornien, och till en början var det hur mäktigt och häftigt som helst. Naturen och omgivningen kring denna väg är ofattbar men efter en timma är man förbannat trött på allt vad berg, kullar och galna kurvor heter. Förutom åksjuka skulle man kunna drabbas av nervositet om man kör en bil där bensinen börjar ta slut och bristen på bensinstationer är total. "Det löser sig" är ett motto som jag tror att både jag och Malin lever efter och givetvis löste det sig. Helt plötsligt dök det nämligen upp en bensinstation mitt ute i ingenstans och med tanken full var det bara att fortsätta åkandet. Att klockan hade börjat bli ganska mycket och avståndet till Santa Barbara inte minskade i önskad takt stoppade oss inte från att fortsätta mot vårt mål. När vi kom fram till Santa Barbara var det lika mörkt som det är mitt i natten, och att anlända till en stad i USA som man aldrig tidigare besökt när det är svart ute och man varken har en GPS eller en karta är ingen toppenidé. Vi körde runt här i en dryg timma innan vi överhuvudtaget hittade ett hotell och då stannade vi ändå två gånger och frågade om hjälp, samt införskaffade oss en karta över Santa Barbaras centrum. Ni som känner mig väl vet att mitt tålamod inte är det bästa och efter att ha irrat runt i över en timma utan att komma nånvart så var varken mitt eller Malins humör på topp. Ja gjorde mitt bästa för att hålla mina känslor inom mig vilket fick det att kännas som att kroppen skulle sprängas likt en bomb som precis tickat sina sista sekunder. Malin övervägde seriöst att bara ställa bilen på närmsta gata och fortsätta letandet när solen gått upp och vi fått några timmars sömn. Själv ville jag bara köra bilen rakt in i närmsta husvägg och få ett slut på letandet men det gjorde jag såklart inte. Under vår timma på Santa Barbaras gator hann jag både köra mot enkelriktat och göra typ 20 u-svängar där det klart och tydligt stod att man inte fick göra några u-svängar. Dessa små olovligheter slog dock inte det Malin lyckades med tidigare idag då vi både hade ögonen på skyltar längs med vägen. Helt plötsligt dök det upp ett trafikljus som tydligen lyste RÖTT. Något som gick upp för oss först när en mötande bil som gjorde en vänstersväng stod nån meter framför oss. Malin fixade ett snabbt högerfotsbyte från gaspedal till bromspedal och lyckades därmed undvika en jävla smäll och det är vi mycket glada för.
Nu ligger vi äntligen på ett hotell nere vid stranden i Santa Barbara och här stannar vi till fredagmorgon då vi drar vidare mot Las Vegas. Förhoppningsvis är värdet såpass bra imorgon att vi kan ligga på stranden och sola, men om inte så ska vi nog kunna underhålla oss ändå. Staden verkar nämligen ha en hel del att erbjuda.
När vi klev in på hotellet här i Santa Barbara möttes vi av en ung kille i receptionen, han satt och lyssnade på Basshunter på Youtube. Lite oväntat...och på tal om något helt annat, strax innan vi svängde av Highway 1 stannade vi till på ett ställe där en massa andra turister hade stannat. Det visade sig att stranden nedanför var full av sjöelefanter och de gav ifrån sig otroligt märkliga och höga läten.
Trackback
