Då var vi klara här uppe i stugan. Imorgonbitti bär det av hemmåt occh just nu känns det faktiskt väldigt skönt, vi har haft -25 grader idag och det ska bara bli kallar. På fredag ska det bli nästan -45 grader, kan ni förstå hur kallt det är? Jag tycker synd om alla som ger sig ut i backen på fredag, dom kommer förfrysa både händer och fötter.

Idag när vi satt i stolsliften så stannade den, inga konstigheter tänkte vi men där tänkte vi fel. Efter 5-10 minuter ropar dom ut i högtalare över hela backen att det inträffat tekniska fel och evakueringsarbete ska påbörjas. Jag trodde jag skulle dö av skratt, jag såg verkligen fram emot att vi skulle få fira ner oss med linor och grejer men riktigt så roligt blev det inte. Tiden gick och kroppen blev mer och mer nedkyld, Mickan började snacka om att hon vägrade att klättra ner på nån lina och jag började överväga att hoppa, den tanken stoppades snabbt av mina nära och kära då det var närmare sex meter ner till marken. Efter fyrtio minuter uppe i luften stod vi åter på marken, kalla som isbitar. Det var dock en ganska rolig upplevelse och den hade varit ännu roligare om inte kylan hade varit så påträngande.

Igårkväll drog jag på mig Mickans pjäxor och stack ut och testade hennes snowblades. Jag har inte stått på ett par skidor sen jag var nio år då snowboarden introducerades i mitt liv, så det hade kunnat sluta precis hur som helst, men det gick faktiskt riktigt bra. När jag inte orkade springa upp för backen med bladesen på så satte jag mig i en pulka tillverkad för bebisar och fick skjuts hem. Inte alls dumt.