Det går bra nu



Jag och Mickan är i Stockholm, resan hit gick lite sisådär kan man säga. Vi stannade för att tanka, men det glömde vi av lika fort som vi stängt av bilen. Vi köpte kaffe och åkte därifrån istället. Det tog dock inte lång tid för bensinlampan att börja blinka så då var det bara att stanna igen. Strax där efter började en massa andra lampor på instrumentbrädan lysa och då kände jag att det var dags att stanna igen. Sist det började lysa lampor i min bil så fortsatte jag köra tills bilen stannade, motorn rasade och jag fick skrota bilen. Det gjorde ju inte så mycket när det var min bil men det kändes inte lika aktuellt att utsätta mammas bil för samma sak. Efter att ha listat ut vad det var som var fel på bilen sprang jag in på Statoil för att styra upp situationen, väl där fick jag hjälp av en himla trevlig kille, det kändes som att det stod "jag kan inget om bilar" stämplat i pannan på mig för jag behövde inte ens be om hjälp innan han var ute vid bilen och fixade och donade.

22 missade samtal


Alltså, Nicke och Calle jag älskar er båda två, men nästa gång ni får för er att ringa mig vid klockan fyra på natten och jag inte svarar så behöver ni inte ringa 22 gånger!