Jag har en kompis som jagar. Hon älskar sin hobby även om hon verkligen inte är typpersonen. Hon är på mig non-stop om att ta jaktlicens så att vi kan dela hennes stora intresse. Det låter sjukt mysigt när hon beskriver sina upplevelser i skogarna. Hur man spenderar all denna sköna tid i skogen, får tid att tänka, andas, njuta av stillhet... Hur man har ett mål med alla timmar i naturen och när man sedan väl lyckas fälla ett djur, adrenalinkicken man sedan lever på i dagar efteråt. Ja, spännande låter det allt, men jag vet inte om jag vill skjuta djur så. Min vän säger att det känns konstigt varje gång, men att det är lugnt så länge man känner att man gör en bra sak.
Allt man gör egentligen är ju att man skaffar sitt eget kött till matbordet, istället för att köpa det i affärer där man inte har någon aning om var djuret kommer ifrån eller hur det har levt. Det är ju bättre ur moraliskt perspektiv att jaga sitt kött än att köpa det - om man nu envisas med att äta kött vill säga. Och det gör ju jag...
Det bästa med att ha jaktlicens ska tydligen vara att man kan åka iväg på spännande jaktresor. Man får sjukt fin sammanhållning med sina jägarkompisar, de flesta är män i medelåldern förstås, men man delar samma intresse vilket skapar jättefin sammanhållning. Ja, jag funderar vidare. Kanske blir jag jägare trots allt!